it sounds like a whisper

Det pyssliga började redan i fredags kväll när vi kom hem. Jag var full av veganpepp (och veganmat) efter mysig middag på Hermans med Hanna et al, så halv ett på natten fann jag mig själv i köket där jag vispade ihop en pannkakssmet som fick stå i kylen över natten. Igår morse stekte jag frukostpannkakor till Monsieur och mig.

Världens enklaste recept: 1 dl vetemjöl, 1 dl bovetemjöl, 1 msk majsstärkelse, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 1 krm salt vispas ihop med 4 dl sojamjölk och får svälla i kylen ett tag, åtminstone 30 min. Stek, ät, njut.

Efter frukost gick jag på min dagliga promenad, som oftast brukar bli direkt på morgonen om jag inte yogar då. Det är så skönt att trava iväg utan hörlurar, och bara låta tankarna sortera sig själva medan blicken vilar på det jag passerar. Veckan som varit har jag av förklarliga skäl travat runt i söderförort, men nu gick jag istället på Norra Djurgården.

Jag trivs så bra med hur vi bor nu, precis i utkanten av staden och alldeles nära Nationalstadsparken. Här är Spegeldammen.

Laduviken. Hit cyklar Monsieur och jag för att bada ibland. Vi är nästan alltid ensamma.

Väl hemma igen målade jag en vägg i hallen gul. Vill ha en energifylld och glad hall. Förut var alla väggar i hallen vita, men jag tycker om färg.

Sommar med Sol, men så här blev det i alla fall.

Pyssligheten visste inga gränser, och kombinerat med veganpeppen från i fredags så resulterade den i att jag lagade palak paneer och bakade nanbröd.

Nanbröd, två stycken:
Smula 12.5 g jäst (¼ paket) i en skål, och häll över  0.75 dl fingervarmt vatten. Rör om tills jästen löst sig. Häll över 0.75 dl soygurt, 1 msk rapsolja (eller annan olja utan smak), 1 krm salt, 1 krm bakpulver, 3 dl mjöl. Rör ihop till en deg, arbeta den smidig. Låt jäsa med plastfolie över (då blir det varmt och fuktigt i skålen, och degen jäser extra bra) i ca en timme. Sätt ugnen på 275 °C och låt en plåt stå inne i ugnen, så den också värms upp. Dela degen i två delar, kavla ut bröden till önskad form, och grädda på den varma plåten i övre delen av ugnen i 5-10 min.

Palak paneer, två stora portioner:
Finhacka två gula lökar och två vitlöksklyftor. Fräs dem i lite olja på ganska låg värme i någon minut. Häll över ca ½ dl torkade kryddor: spiskummin, koriander, kardemumma, nejlikor, kanel,  cayennepeppar, gurkmeja, ingefära, svartpeppar, örtsalt. Lägg i 2 msk tomatpuré. Rör om i några minuter. Tillsätt 400 g fryst hackad spenat och 2 dl vatten. Smaka av med kryddorna, eventuellt behöver du tillsätta upp till en halv deciliter till för att få den smak du vill ha. Rör om, och häll över mindre mängder vatten så konsistensen får önskad krämighet. Häll över ca ½ dl sojagrädde, och lägg i en ganska stor klick smör (mjölkfritt alltså). När grytan har rätt smak och styrka, lägger du i ca 100-125 g tärnad naturell tofu och låter puttra i ett par minuter.

Servera gärna palak paneer och nanbröd med mango chutney (orkade jag inte göra själv) och basmatiris. Det blev så sjukt gott, vilken matpepp! Ikväll ska jag nog pröva att laga vegansk korma, tror jag.

Efter middagen kände vi oss så där skönt dästa och belåtna. Ute lockade sommarkvällen, så vi promenerade ner till Djurgården och drack varsitt glas bubblig rosé på Villa Godthems mysiga uteservering.

Sedan gick vi hem och poppade popcorn och drack té. Så glad att Karin och Mathias påminde oss om popcorn sist vi var hemma hos dem och inte ville bli bjudna på “något särskilt, bara lite té” och fick värsta snacksbuffén och vin uppdukat, förutom té. Så fin vardagslyx.

read comments (3)

Monsieur och jag har flyttat in i ett av våra andra hem, den här gången hos katten Alice i Enskede medan hens vårdnadshavare Jean-Fred är i Frankrike. Jag älskar det här huset, älskar älskar!

Vardagsrummet.

Köket är ett av de finaste jag någonsin varit i.

Fikaplats i trädgården.

Här äter vi vår lunch.

Blåklockskavalkad.

Igår eftermiddag när dagens uppgifter var avprickade så promenerade jag till Gubbängen för att fika med Carro som bor där. Fina fina Carro som jag känt i nästan hela mitt liv. I Gubbängen finns en liten butik som heter Kazi Indian Livs som vi gick till, och därifrån tog jag bland annat med mig gula linser (som egentligen är bönor).

Väl hemma igen rörde jag ihop något slags variant på dahl makoni. Det är lite svårt när det inte är en själv som införskaffat kryddorna, men Jean-Fred har ett välutrustat skafferi.

Jag kokade linserna. Under tiden fräste jag två hackade gula lökar och två finhackade vitlöksklyftor tillsammans med kryddor (koriander, gurkmeja, spiskummin, chilipulver, kummin, ingefära, nejlika, kanel) i några minuter. Hällde över ca en halv burk krossade tomater, lade i två lagerblad, och lät puttra. När linserna kokat sig mosiga blandade jag i dem och 1.5 dl färdigkokta kidneybönor. Hällde i ca 1 dl sojagrädde.

Träffade K på kvällen, som gav mig den här boken. Kunde inte bli mer rätt! Så idag, min lediga dag, sitter jag ute i trädgården och läser den.

Redan på de första sidorna blir jag smärtsamt påmind om det som många ofta glömmer bort eller inte känner till, nämligen att det inte går att separera mjölkproduktion från köttproduktion. De är ömsesidigt beroende av varandra, och mjölkindustrin skulle inte kunna existera om det inte var för köttindustrin. För att kon ska kunna mjölka konstant så behöver hon konstant bli dräktig. Därför föder mjölkande kor hela tiden kalvar som slaktas och äts. Utan denna slakt, ingen mjölk. Att dricka mjölk är alltså att vara precis lika medskyldig till slakteriet, även om det inte känns så eftersom en inte äter köttet i fråga.

Så jag fortsätter på det veganska spåret. På bilden standardsmörgåsen: Hårt dinkelknäcke med hummus, skivad gurka och örtsalt.

read comments (0)

Det är så fint att vara hemma här, i staden där jag bor. Jag är mitt avslappnade jag, och jag andas och mår bra.

Springa Djurgårdsbrunnskanalen runt.

På väg från lunch på Hermans och deras veganska onsdagsbuffé.

Chocolate martini chez nous.

Besök i en av mina favoritaffärer.

Fin spegel i affären.

Djurgården.

Blommor utanför vår port.

En helt vanlig hemlagad lunch.

En helt ovanligt perfekt risotto på Och Himlen Därtill.

Jättefin cykel.

Cava på Södra Bar.

Frukost. Soygurt med frysta blåbär, müsli, valnötter.

Fika med Murakami. Sojalatte och läsplatta med 1Q84, tredje boken.

Demonstration utanför etiopiska ambassaden.

Gatukonst.

Kvällspromenad hem genom Humlan.

read comments (0)

Snart åker Monsieur och jag tillbaka till stan. Med mig ska jag försöka ta närvaron och blicken som aktivt ser, förmågan att bygga något mysigt även av regn, och lugnet. Vi får se hur det går. Nu sitter jag på verandan till min skrivargrotta, hör hur det blåser upp till regn. Känner mig nöjd över allt jag har fått gjort här, känner mig lugn, känner mig tillfreds.

Längtar ändå till Stockholm, också. Längtar till shalan, till det myggfria, till att ha nära till vänner. Det är tveeggat, två känslor som existerar tillsammans trots att de är så olika.

Idag efter lunchen gick Monsieur och jag ner till sjön för ett snabbt dopp. På bryggan låg snoken som brukar ligga där, sedan simmade den graciöst iväg och lämnade plats för oss.

Det går att bada på lunchen i Stockholm också, om jag cyklar iväg till mitt lilla kontor i Frescati Hage, istället för att sitta vid min arbetsplats vid köksbordet hemma i lägenheten. Jag ska försöka komma ihåg det när jag är tillbaka i stan. Ska försöka ta med mig den här avslappnade versionen av mig dit, och njuta av vackra somriga och alldeles fantastiska Stockholm.

read comments (1)

Vitgrå var himlen när jag travade iväg på min promenad. Gick in på en skogsväg bort från det lilla samhället. Den ser ut att leda rätt ut i ingenting, men det gör den inte. Istället leder den fram till en klunga små hus som andas idyll, och så en hage, och så en till liten sjö på andra sidan hagen.

Jag tycker om att gå förbi idyllen, och fundera kring personerna som lever där. Såg en man som stod på farstukvisten till ett av husen. Han såg ut att vara bara ett par år äldre än jag, och ändå lever vi så väsensskilda liv, tänkte jag när jag promenerade förbi. Två bilar stod parkerade på uppfarten, en gunga fanns i trädgården. Vad drömmer han om? Varför blev hans liv just ett liv i en sörmländsk sommaridyll? Hur kommer det sig att vi valt så olika? Sådant tycker jag om att tänka på när jag går där och ser in i ögonblick av andras vardagligheter.

Den här gången träffade jag ingen älg, men en katt. Ingen av oss blev rädd för den andra, istället hade vi ett fint och kärleksfullt möte.

Katten spann och åmade sig. Gosekatten.

Fast jag sjåpade mig lite också, för katter är ju bland det finaste jag vet.

Och sedan gick jag hemåt igen, tillbaka till det som är vårt hem när vi är här i skogen. Jag försöker att inte förfasas över alla mygg, men de är alldeles förskräckliga faktiskt, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. De är där, vad kan jag göra åt det, det enda jag kan göra något åt är hur jag förhåller mig till dem. Så jag förhåller mig medelst långärmat och långbenat och myggmedel som stryks på dessa långa ärmar och ben. Rökelse på verandan och myggnät i öppna fönster. Och så dödar jag några av dem, det gör jag faktiskt, erkänner detta. Personen som höll i buddhistkursen jag gick i våras berättade att det finns tre djur som hen dödar: myggor, getingar, fästingar. Det tänker jag på när jag tar dem av daga, de där surrande stickande blodsugande små varelserna.

read comments (0)