it sounds like a whisper

Hemma, uppkrupen i soffan medan sommarkvällen bjuder på guldljus. Trött efter intensiva konferensdagar, men glad, världen krymper. Några från Ithaca var plötsligt här i Stockholm, vilket märkligt och härligt återseende, och plötsligt känns det som att nästa gång inte alls behöver dröja så länge. Har redan träffat personer från Ithaca vid tre tillfällen sedan vi lämnade: I Indien, i USA, och nu också här i min hemstad. Det hade jag såklart ingen aning om, och hade heller inte vågat hoppas på, när jag förra sensommaren processade detta att flytta tillbaka till Stockholm.

Men fem intensiva dagar märks, och nu känner jag allra mest för att dra mig undan det sociala, skärma av mig och blicka lite inåt. Mitt allt större behov av att vila lite från yttre stimuli – så fort jag fick smaka på att vara i mental stillhet så blev jag en junkie. Så nu blir det skogspromenader och yoga istället för mingel och prat. Träning och skrivande istället för att lyssna på presentationer hela dagarna. Det ska bli jätteskönt, efter storm kommer stiltjen igen.

Stiltje stiltje, jag älskar min stiltje!

Men jag älskar också stormen när den drar förbi, och regnet som piskar mot rutorna. Det är härligt som omväxling, det är härligt med omväxling. Och den lilla världen, den är härlig att bli påmind om. Vi är alla sammankopplade, ibland når den insikten mig inte under meditation utan under en vetenskaplig konferens.

read comments (0)

Har förberett mig så pass inför konferensen nästa vecka att jag till och med har klockat mig själv när jag håller presentationen. Den tar 12-13 minuter, enligt schemat ska mitt tal ta 15. Jag antar att jag får vara nöjd så, men är lite missnöjd över att det sannolikt inte kommer att få plats med några frågor. Jaja. Detta är ett så kallat världsligt problem, och jag släpper det nu. Så, poff, iväg med det..!

Resten av eftermiddagen, som snart bara består av en timme till, ska jag packa inför Asien. Två veckor i Singapore, Malaysia, Thailand väntar i samband med konferensen. Jag har alltid sagt att jag inte är så sugen på Thailand, men nu går det tåg från Singapore upp till Bangkok genom Malaysia. Det ger oss ett par dagar, inte mer, i Bangkok. Det blir bra.

Jag längtar till sol och andra kulturer och till att få slappna av och bara vara tillsammans med Monsieur.

read comments (2)

Nu har Monsieurs konferens börjat, så nu har jag några dagar för mig själv. Det är verkligen avkopplande. Jag går långa promenader, läser, lyssnar på podradio, och bara slappar. Fantastiskt att låta dagarna flyta fram och iväg i detta vackra paradis. Timmarna tills konferensen är avslutad och Monsieur möter upp mig för att äta middag går snabbt, och då har jag ändå mest bara varit. Underbart.

Lågt tidvatten.

Om Manila var en stor och brokig stad, så är vi nu i omgivningar som präglas av en stor och brokig vegetation. Fantastiska blommor finns överallt.

En kambing poserade lydigt för mig. Förutom hundar, är getter och höns de djur man främst ser på vägarna.

När tidvattnet är lågt, kan man promenera förbi den lilla fiskebyn och via stranden ta sig till Dumaguetes hamn där det här stället blivit vår favoritrestaurang.

Där kan man till exempel få perfekt krispiga vårrullar, och vin på glas (vilket faktiskt inte är så vanligt). (Drinkar kan man däremot få nästan överallt, på de dyrare ställena kostar en sådan runt 20 sek.)

Och så anledningen till att vi åkte just till Filippinerna av alla länder i Sydostasien: Monsieurs presentation på konferensen. Jag smet såklart in för att kunna se honom. Han var såklart outstanding!

read comments (1)