När snön sköljs bort av regnets droppar
blir jag lycklig i mitt inre, och mitt hjärta hoppar;
väljer jag det jag tycker om – häller upp glöggen i små koppar.
Väljer fritt, gör en remix,
struntar i att önska landskapet vitt, får ändå min julfix.
Min jul är det här:
En tid under himmel mörk som en natt, en tid som pyntas med ljus
en tid utan stress som gör en matt – istället mys i små hus.
(En tid att hinna känna den kärlek vi bär.)
En inkluderande tid,
som värnar om frid,
som väljer bort alla former av strid (även strid mot en en knapp tid
till allt du måste hinna, i den striden kan ingen vinna).
Jag älskar känslan av ett varmt kollektiv,
tänker på er och på hur vi kan bygga ett riktigt liv.
Jag skändar julen,
hävdar att den blivit stulen.
Jag skändar allt som bygger på olika typer av våld,
jag skändar er tanke på biologisk familj som dagens bas.
Jag har inte alls blivit såld
på julidén, tycker mest att den är knas.
Men jag älskar er som kämpar med hjälp av ord,
som sprider kärlek på riktigt och inte lovordar eller legitimerar någon form av mord
(på vare sig mänska eller djur, köttätande delar av kärleken med en mur -
och att skända den skändade julen kan plötsligt vara att vägra kött på sitt bord).
För mig är ni som älskar hela vägen inifrån de riktiga hjältarna på vår jord.
Som praktiserar antivåldsprincipen fullt ut, sprider kärlek till människornas hord.
Och jag beundrar er för det:
det är ni som är min julprofet.
